Börjar en fredagmorgon på gymmet...

En timme i uppförsbacke för att kunna äta våfflor till lunch med finaste U.B.

Jag skrattar för mig själv när jag vet att ryktet går runt om min persikohy och att mina rynkor knappt syns. Jag säger bara tackarrrr;)
Men riktigt sant är det inte jag har blivit bra jävla sliten de senaste två åren de har tagit hårt på mig att finaste vännen Lars är borta. Sånt märks.

Månen


5 km i uppförsbacke






Populära inlägg