Vilar en skön låååång vila från Instagram...

Rämande ut i sanden liksom rännan på bilden. Det där med Instagram får ligga i dvala och kanske aldrig med vaknar kände att ilskan steg och skrek inom mig.

Stressen steg och irritationen översvämmade. 

Jag är inte som folk och folk är inte som jag.

Jag håller mig till min blogg här är folk fåordiga och tycker så jävla lite ändå.

Här gör jag som jag vill och behöver inte reflektera så mycket vad andra gör.

Jag ser det som att bygga på mitt eget konto. 

Vänner är inte vänner längre, släckt är inte släckt längre....vi samtalar inte, ringer inte och bryr oss inte som förr i tiden. 

Livet är en ensam vandring en slinga av ljus och mörker som tar dig igenom dina öden. Hänger du inte med så förstår jag....jag är inte som alla andra jag är jag. Du är du;)