Svetten lackar,,,,

Svetten lackar och värken är inte trevlig det ser ut att bli en hemsk höst för min del. Vissa år är värre än andra det gäller att vara stark och att orka härda ut och tro på fina dagar och bättre dagar. Just nu är det inte mycket som gör mig glad...mina händer är så stel så jag måste hålla i kaffekoppen med båda händerna samtidigt. Fingrarna är svullen som frukostkorvar och jag skriker inombords....för jag vill fan inte vara med om det här igen och igen och igen......
Och ändå ska jag vara så tacksam mot världen. Vi ska vara tacksamma mot världen!
Jag önskar att jag hade orken att ta mig upp till skogen sittandes på en stubbe och vänta på under.
Men viljan är stark det handlar om några steg mot mänskligheten!

Att känna sig vissen.....

Att känna sig vilsen och olycklig.

Vad gör jag för fel?

När ska det vända som alla så jävla fint säger att det ska göra när de klappar mig på axeln?

Varför ska min kropp sätta gränser när min hjärna inte vill stanna i tankarnas värld?

Gör jag rätt val i livet, ska jag låta samhället få bestämma över mig, eller orkar jag dra lassets själv?

Jag säger ju redan nu att jag är helt slut....inte ens kärlek hjälper!