Det är bara att gilla läget...

Att vara en stor tung kvinna med konstant värk och oro är inte det lättaste av världar. Att dessutom ha adhd och astma på det känns som stopp klossar i ett missbygge.

Att börja om och hitta min starka personlighet mitt sanna jag i nuläget är ungefär liks svårt som en myra slita med ett tuggummi. 





Självklart finns det andra som har det mångfalöt värre än mig jag har förmågan att känna empati och ha förståelse för andra. Till saken hör att detta är min blogg och mitt liv det handlar om. Jag kan inte finnas för andra och ställa upp när jag inte orkar bära mig själv. Det är ganska logiskt.

När musklerna förtvinat tillsammans med en destruktiv relation på grund av att en partner är apatisk och inte kan föra en dialog då är det svårt att bibehålla styrkan.

Min vilja har alltid funnits men att kvävas av olycka av ekonomi av ensamhet och förtvivlan det tar knäcken på vem som helst under en period av 13 år!