Jag njuter verkligen av snön och vintern...
Det är vackert att vandra på snöiga stigar.
Det är en förvadenlig på träöden med dess snöklädda grenar.
En del holkar och skogar är trötta men står in i det sista.
Det ser varmt ut men är allt annat än varmt.
Det känns som att kunna ta på guldet i horisonten och som att ta på kall bomull.
En punkt i tillvaron.
Att kunna känna sig rik på kottar.
Att vara så nära en uggla men ändå inte lyckas se den är en bedrift om något.
Men jag vet att jag kommer att få se en kattuggla snart igen i alla fall få höra den.
