En gris har kommit till världen!

Jag hade en plan idag... det var att plocka äpplen och påbörja en must.

Umgås med Elisabeth och ta en kaffe...

Laga middag och sy en gris. Allt är avklarat plus lite till trots jobbigt besked i brevform.

Jag får helt enkelt ta dagen var dag.. tills att jag vet mer. 

Att ha cellförändringar betyder inte döden  direkt men med min erfarenhet och min otur är jag fan beredd på allt. Oavsett är det jobbigt med allt som blir runt omkring.

Inte konstigt att jag är deppig och trött.

Inte konstigt att det känns hopplöst just nu med så otroligt mycket skit på axlarna. 

Att inte veta vad det är för fel på mitt öra gör det än svårare.

Att måsta ha samtal lång tid framöver är ju viktigt men känns ändå jobbigt.

Att skapa en gris var kanske inte det lättaste idag men go och glad blev den.