Min resa...

Likt en ko skakar jag på huvudet åt bitar av mänskligheten. 

Jag tar vara på de strån jag gillar som betyder något för mig som stärker mig som människa som gör att jag mår bra.

De som missunnar mig framfång och lycka har inget i min värld att göra.

Jag är tjejen som trots motgångar tar tjuren vid hornen och hoppar upp på ryggen och rider iväg.

Kanske inte efter den bästa planen men just nu efter min bästa förmåga, den förmågan jag har.

Jag är stolt över mig själv för jag vet vad som krävs av mig jag vet hur illa det är men jag lyckas ändå le och vara jag, en bit jag.

Det är en skön insikt, en bra känsla och framför allt så betyder det att jag har kommit en bit i min resa.

// Petra Eriksson