En olycka händer så lätt och fort!
Nu när jag har landat så vill jag berätta om torsdags morgonen. En skakande händelse som fick ett bra slut.
Bussen jag åkte med till jobbet körde på en joggande man i 65 års åldern i ljustadalen.
Jag såg hela händelsen från min plats i bussen.
Rusade ut och hjälpte mannen tillsammans med chauffören som dessutom är läkare i grunden.
Alla andra sprang ur bussen och övergav oss.
Vi stoppade skallblödningen så gott vi kunde. Jag kollade igenom kroppen och samtalade med mannen höll honom vaken samtidigt som jag ringde 112.
Ambulansen tog sin tid men tillslut kom de och vi fick hjälp.
En kvinna från Hjälpmedelscentral på andra sidan vägen kom springandes med filtar vilket var snällt då min jacka inte räckte till långt att värma mannen som låg på den kalla vägen skadad och chockad.
Jag lämnade min redogörelse för polisen och anser att ingen är direkt skyldig till olyckan.
Chauffören kunde inte se honom i döda vinkeln och mannen som joggade försökte hinna förbi när bussen gjorde en vänsersväng i korsning efter att han stått stil i väntan på förbipasserande bilar. Vilket var tur för annars hade mannen hamnat under bussen eftersom han hade haft högre fart då.
Det handlade mest om att joggaren inte var aktsam nog.
Igår ringde 65-åringen mig och tackade för min hjälp och meddelade att han efter omständigheterna mår bra och har fått komma hem.
Glad att jag kunde vara cool nog med min gad och adhd i detta läget.
Ljus och kärlek!
