Solen skiner och ögat ser...

Jag ser det mesta...

Någon har festat och glömt en snygg plunta i natt.

Kajorna har ett bo i plåten:)

Det blir nya vyer när de kapar träden för att bygga ut järnvägen. Inget kommer att bli sig likt i Sundsbruk om två år.

Hur mycket som försvinner av den fina skogen uppe vid krykan vet jag inte än.

Jag möter ofta denna röda skönheten på min promis:)









Kel och mys<3

Efter fem kilometer får jag äta min goda äppelpaj gjord på höstäpplen från H som uppenbarligen inte är intresserad av mig på det sättet jag först trodde men det är svårt att få ihop livet ibland. Vem vet vindar vänder hit och dit.

Men äpplen är gott och jag tar hand om dem iaf.