Mötet med pärlugglan.

Från dag ett dvs i måndags under min vistelse på Österåsen kunde jag höra pärlugglan ropa från kl. 21:15 och hela natten. Jag tänkte då att det är synd om honom om han inte hittar en hona på hela veckan. På onsdagkväll var vi ut ett gäng och lyssnade och kikade vart i från ropen kom....Popppppp pooooop. Det är ofta hanen som ropar för att locka till sig en hona.

Det visade att det var alldeles i närheten av där vi stod och ganska snart inom ca en kvart dök en hona upp och det blev säker lite kärlek. Vi kunde se i dem trots mörkret hur de flög tillsammans in i granskogen. 

Morgonen efter så kunde jag hitta igen honan som valt ett bo i en av tallarna alldeles bakom huset. När jag krafsade på stammen så kikade hon nyfiket ut. Jag hämtade några av deltagarna som fick komma och kika på denna söta tjej som kikade nyfiket ner på alla. 

På fredagmorgon innan jag skulle åka hem gick jag till tallen för att säga adjö men hon var inte hemma då. Jag är tacksam och glad över min upptäckt och jag är än mer glad att jag hann få henne på bild. Det är alltid lika trevligt med ugglor och det så är en pärluggla som jag sett flera gånger är jag alltid lika glad och tacksam. Även denna resan till österåsen gav mig fina minnen i form av fågellivet.

Hon var sömning och tyckte säkert att jag var väldigt jobbig som pratade bäbisspråk med henne;)

Du är då bra knäpp kunde jag känna att hon tänkte om mig,)