Lika fort som....

Lika fort som talgoxen tittar fram och drar iväg drogs min bästa vän, min sons far bort ifrån oss för ett år sedan idag. Det har gått ett helt år, ett år av sorg och tunga bördor men också styrka och samhörighet. Vi har gjort det så bra vi har kunnat efter den plötsliga händelsen. Vi har tagit hand om sonen och katten och försökt gjort det bästa, bästa....mer än så kan inte en människa göra.

Vi kan försvinna så fort....

Vi måste stanna upp och tänka till....